5kilokärlek

Den senaste veckan har jag börjat tänka på tystnader. Både positiva och negativa tystnader, mest positiva.
Första tystnaden var förra söndagen när Julia hade lämnats och jag och daniel satt i varsett rum och knappade på datorer. Det enda som hördes var små knappningar mot tangenterna. Man hade kunnat höra en nål falla. det var magiskt. skönt.

En annan tystnad har varit åskmolnets förtjänst. Vi bor väldigt nära en flygplats och ofta om kvällarna tror man att det åskar när flygen lyfter. Jag tycker det är ganska mysigt och väldigt fint att se flygen i solnedgången när de lyfter mot skyn... Det var tomt utan den förra veckan...

Den tystnad som jag tänkte på mest var när jag och Daniel rev vägg i båten häromdagen. Vi satt så nära varandra att knäna nuddade vid varandra. Båda så koncentrerade att det inte yttrades ett enda ord på säkert en kvart. Inte några blickar på varandra. Bara koncentration på väggen...
Tystnaden bröts när jag såg något märkligt på väggen och utbrast "Fågelskit?!"
"mmh" mumlade daniel och sen var vi åter i tystnad.

Behagligt och obehagligt. Tystnad kan uppfattas så olika beroende på när den infaller...