Filosoferar

Jag sitter här på morgonkvisten och filosoferar och tänker...

Jag är nu gravid på övertid, har i 9 månader haft svårt att röra mig ordentligt, pga foglossning och ökad vikt. Jag kan inte böja mig ner, knäna gör ont och ryggen ömmar oavbrutet. Viktuppgången ligger på över 20 kg plus och jag har en stor mage som tar i dörrar och diskbänk osv osv...

Givetvis kan jag inte låta bli att tänka på att snart, snart kan jag röra mig igen. Obehindrat! Jag kommer kunna ta grejor från översta hyllan i skåpet utan att magen puttar ner grejor från bänken. Jag kommer kunna möta någon i vår trånga ingång till köket, jag kommer kunna knäppa mina skor med fötterna kvar i golvet...

Jag längtar tills jag blir smidig igen!

Och med dessa tankar så kan jag ju inte låta bli att fundera på hur det var innan. Kände jag mig smidig? Kände jag mig smal och snygg? Uppskattade jag att jag kunde knäppa skorna? Svaret är nej!
Jag har alltid tyckt att jag haft ett par kilo för mycket, alltid haft det i tankarna och i omgångar försökt träna stenhårt och äta nyttigt...

Nu när jag ser tillbaka på bilder av mig själv kan jag inte fatta hur jag orkade lägga energi på att vara onöjd... Inte var jag så tjock att jag behövde ha ångest för det inte... Men jag visste inte bättre då! Det var min nutid och jag utgick från det...




Jag kommer aldrig återfå den kropp jag hade innan graviditeten. Det gör mig ingenting. Det som stör mig är att jag inte bara var stolt över vem jag var och den kropp jag levde i!
Och missförstå mig inte. Jag är jättestolt över att få ha varit gravid med mitt barn! Det är det största som hänt mig i mitt liv och jag skulle aldrig vilja ha det ogjort!!!

Jag tror att jag kommer uppskatta så mycket mer av livet nu efter denna graviditet. Givetvis för att jag kommer ha världens finaste barn hos mig, men också för att jag under 9 månader nu levt ett väldigt begränsat liv... Jag kommer njuta mer av vardagsbestyren. Sånt som man aldrig skulle uppskatta innan - gå i och ur en bil smärtfritt, kunna gå 2 steg i taget i en trappa, plocka upp en grej från golvet, sitta på huk, ta en promenad och ännu hellre åka inlines osv osv.

Tänk på vad ni kan göra! Och var stolta över er själv!
Jag kommer uppskatta allt! Och hädanefter ska jag vara stolt över mig själv och min kropp!

Kommentarer
Postat av: Liselotte Malmqvist

Du e så klok!

2011-05-13 @ 12:24:30
URL: http://vardagstro.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0