Vårt äventyr!

Så var kvällen här och dagens äventyr är över :)

Vi åkte buss in till Nils Erik och här sitter vi och väntar på nästa buss.




Vi satte oss på en buss och åkte långt iväg. Vi satte oss längst bak i bussen där det var tre säten. Milton satt mellan oss, jätteduktig var han.




Efter en halvtimme däckade han dock sittandes så han fick ligga mellan oss och sova :)




Efter flera timmars resande var vi då äntligen framme. Papper skulle skrivas, allt skulle checkas och sen, sen sen sen hade vi en ny bil :D



En Volvo v70 är nu i vår ägo. Vår röda bil börjar verkligen bli för liten och vi insåg att med ny bilstol till Mille skulle det inte gå. Vi är otroligt nöjda :D

När bilen var hämtat åkte vi och tittade lite i affärer och käkade. Vi hade lite dötid då vi skulle hämta Julia på en Haloweenfest vid åtta. Men tiden gick fort och plötsligt stod vi med en katt på parkeringen ;)






Det var en lång dag för Milton och det visade han tydligt. Han vrålskrek sista halvtimmen hem. Han var så förtvivlad, lät helt förstörd. Trots att han varit ur bilstolen massor så tyckte han nog att det räckte. Vi åkte inom Daniels föräldrar för att lämna av vinterdäcken till V70n och då fick Mille komma ur stolen och leka, vilket uppskattades massor :)

Men, sen skulle vi ju åka hem också, och den bilresan blev lika hysterisk. Oj vad ledsen han var. Man kände sig som en svikare. Men så fort vi kom hem så lugnade han sig direkt. Övertrött, lite hungrig och sällskapssjuk antagligen :)

Han fick på sig Daniels mössa på vägen från bilen till trappen. Liiiite för stor ;)

Först såhär


Sen såhär ;)



Nu sover båda barnen gott med mat i magen och det dröjer inte länge förrän jag också sover. Stående kan jag somna just nu... Det har inte varit kroppsligt ansträngande idag, men det tar ändå på krafterna att hålla igång hela dagen, resa och ha Mille med. Men på ett positivt sätt :)

PS. Har ofta fått förfrågan vem Mille är lik. När jag såg ovan foto på honom nu så såg jag direkt liknelser med mig som bebis. Har tagit fram foto på både mig och Daniel i Milles ålder, och då är han nog nästan uteslutande bara lik mig. Han är väldigt lik min pappa som barn också.

Jag till höger såklart :P Daniel längst ner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0