Vart är vårt paket?!

Jo, som jag skrev i förra inlägget har vi jagat Milles mat idag.

Jag tar det från början. Var beredda på förvirrande text för förvirrande är bara förnamnet på hela denna historien.

Milton ska numer äta en specialersättning som heter Enfamil. Läkaren ringde upp och sa att hon hade skrivit recept på den och att det skulle komma en hemleverans till oss med ersättning. Perfekt. Inte förrän vi la på insåg jag att jag inte gett något telefonnummer som Posten kunde nå mig på så jag insåg att om vi säkert skulle få paketet skulle vi behöva sitta hemma och vänta "den närmsta veckan".
I måndags började vi undra var paketet tog vägen, jag ringde läkaren och jag blev slussad vidare till OneMed som företaget hette som Enfamilen tillverkades på. En kvinna där sa att Posten varit hemma hos oss i fredags men vi var inte hemma. Typiskt! Vi bestämde att paketet skulle levereras till Preem istället. Dit skulle det komma igår (tisdag).
Idag (onsdag) åkte vi till Preem och sa att där skulle vara ett paket till oss men vi hade inte fått något kollinummer. Dem kunde inte hitta något paket i vårt namn och utan kollinummer var det omöjligt att börja rota på lagret.
Vi ringde återigen läkaren (då vi glömt telenumret till OneMed hemma). Läkaren skulle ringa upp oss 10.10. När klockan var 10.30 valde vi att istället åka hem och hämta numret till OneMed. Jag sprang upp i lägenheten och passade på att ringa. Fick då veta att OneMeds datasyetem låg nere så vi skulle inte kunna få något kollinummer. Jaha?

(Läkaren ringde upp oss 11.05, nästan en timme försent)

Vid detta laget var jag så försenad till fikan så vi fick avvakta med matleveransen och så skjutsade Daniel mig till fikan. Nämnvärt är ju att vi vid tillfället hade 1 portion kvar av vår Enfamil till Milton. Det kommer man inte långt på, därför behövde vi verkligen vår leverans.

Preem lovade att ringa upp om dem hittade vårt paket. Men dem ringde aldrig. När jag var på fikan smög jag iväg och ringde OneMed en gång till för att kolla om deras datasystem hade reparerats. Lucky me, jag fick ett kollinummer. Perfekt, Preem nästa!
Melinda var snäll och skjutsade hem oss, och vi tog vägen förbi Preem för att snabbt hämta upp Enfamilen.
Yeah right?!

Kommer in på Preem, uppger kollinumret och får till svar att det numret inte finns. Inget paket hos dem har det numret. Och fortfarande inget paket i vårt namn. Kan påpeka att jag vid detta laget var sjukt frustrerad, på gränsen till arg på allt och alla. Däremot hade vi nu dragit igång en cirkel av engagerat folk. Hela Preems personalstabb hade letat på lagret efter vårt paket, OneMed hade ringt och klagat på Posten att paketet ej var levererat varpå Posten hade ringt Preem och sagt att paketet visst var levererat. Posten menade på att det var Preem som sjabblat bort vårt paket så dem på Preem var lite nervösa. Vi hade ju påpekat typ 5 gånger hur viktigt detta paket var för oss och att vi verkligen behövde maten.

När jag kom hem ringde jag därför OneMed igen för att få till en lösning. Vi bor ju trots allt i samma stad som deras stora lager så jag ville få till en lösning att vi skulle få komma dit och hämta nya burkar mat. Hon lovade att vi skulle komma till en lösning, men hon ville först ringa Posten och säga till dem på skarpen.

Det dröjde några minuter, sen ringde Posten upp oss och beklagade att allt strulat. Paketet var nämligen inte levererat utan fanns kvar på deras åkeri. Dem erbjöd sig att leverera det hem till oss innan kvällen var slut.
Vid detta läget var vår Enfamil helt slut så vi sa att vi kommer med glädje och hämtar vårt paket själv. Vi litade inte riktigt på att det verkligen skulle komma annars.
Hon tackade för att vi ville hämta det själv och ursäktade sig ännu en gång. Två minuter senare ringde hon upp igen och förklarade vägen till åkeriet. Tror nog att Posten skämdes lite för hela karusellen...

Vi ringde Preem och sa att dem kunde sluta leta för Posten hade erkänt sitt fel. Dem blev mycket lättade.

Klockan 16, efter 5 timmars letande efter ett paket som var spårlöst borta, kunde vi äntligen bryta upp en brun kartong med 6 burkar Enfamil! Lycka :)

_______________________________________________________________________


Detta var den sanna historien om hur vi fick jaga Miltons mat. Behöver jag ens nämna att jag vill att nästa leverans drar igång redan nu, trots att våra burkar ska hålla i 24 dagar ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0