5kilokärlek

Vi lever, men är fortfarande sjuka så jag gör ett litet halvhjärtat försök att få till något här. Några foto från senaste dagarna kan ni ju få se :)

I måndags var det dax för oss att masta av båten. Vädret såg okej ut och Daniel åkte ut till båten för att få en bra plats vid mastkranen. Melinda kom hit och lekte med killarna medan jag gjorde middagen som vi skulle bjuda på efter avmastningen. Melindas man Peter åkte direkt ut till Björlanda.
Härligt med vänner som också har båt. Då kan man verkligen förena nytta med nöje. Masta av och umgås samtidigt :)

Det blev mer och mer mulet och precis när vi skulle börja masta av kom världens ösregn... Såklart! Men vi hade världens bästa små killar som satt och sov i bilen hela tiden...

Det gick väldigt snabbt att masta av. Tack vare 8 armar och regnet antar jag. Vi ville bara hem till oss och värma oss och äta middag.
Det blev fläskfilégryta!


Redan på måndagen märkte jag att Milton började bli lite förkyld. Och på måndagskvällen efter att Melinda och Peter åkt hem blev jag också kass. Det gjorde ont i halsen och ömmade i ansiktet.

Natten till måndagen och natten till tisdagen var inga roliga. Milton var vaken mycket och var ledsen. Antagligen lite täpp i näsan.

Daniel åkte själv till båten på tisdagen när den skulle upp på land. Han la även in masten i mastskjul så nu är allt färdigt förutom att båten ska täckas... Får se när vi gör det. Tanken var att vi skulle fixa en del grejhor i båten nu på hösten för att slippa att göra allt i vår.




När Daniel var borta kom Melinda och Ludvig hit. Förkylningen hade nått dem också så hennes teori var att om alla ändå är sjuka så smittar vi inte varandra :) Hoppas det stämmer.

Milton och Ludvig läser bok! Ursöta är dem :D


Pussas och pratar med varandra


Och så hålla handen litegrann :) Milton ser verkligen upp till Ludvig (som är 2 månader äldre). Det Ludvig gör, gör även Milton. Rätt roligt att se. Milton kan alltid nya grejor efter att vi träffat Ludvig :P


Det mest söta jag sett var när Ludvig höll på att flirta hela tiden. Mest med Daniel men även med mig när han låg och åt. Han kunde knappt koncentrera sig på flaskan för att han skulle flirta. Han kisade med ögonen och log jättefint. Så sött!!


På kvällen stod Daniel för maten. Han gjorde köttfärs- och broccoligratäng. Jag satt och sydde hela tiden och fick inget veta förrän jag skulle gå ut och ta mat.
Sött :)


Onsdagen blev mindre kul. Natten gick ganska bra förutom att Milton vid ett tillfälle hostade till och sen tappade andan. Vi blev jätterädda. Och hur bra sover man sen då? Jag somnade nog aldrig helt utan höll koll på honom hela tiden.

På morgonen efter att jag matat Mille så kräkte han värre än någongång innan. 3 kaskader efter varandra så det var en rejäl pöl på golvet. När jag torkade upp det såg jag att pappret fick röda strimmor på sig. Blev lite orolig men avvaktade då det var så lite.



Han fick ny mat ett tag senare och sen låg han bredvid mig i soffan. En timme efter han ätit började han hosta jätteäckligt och kippade efter andan. Jag var ensam hemma och blev skiträdd. Jag hann ut i hallen med honom innan han tog ett litet andetag. Sen kräkte han massor med blodblandat slem. Ingen mat. Bara slem och blod. Det kändes verkligen inte okej...

När han börjat andas ordentligt igen ringde jag Daniel som jobbade, sen Melinda som direkt satte sig i bilen hit och sen ringde jag 1177 som sa att vi skulle till akuten direkt.

Sagt och gjort. Melinda körde upp oss till Östra. Hon och Ludvig hängde med oss där. Tur var väl det för det var jättelång väntan.
Fick sen veta att han hade slem i lungorna, när han ska hosta upp detta sätter dykreflexen in så han "tappar" andan. När han då ändå försöker hosta så spänner han magen och då kräker han istället. På vägen upp kan ett blodkärl brustit och därför var det blodblandat.

"Kom tillbaka om det blir värre!" Fick jag ju höra som man alltid gör. Jag kunde ju inte låta blir så jag frågade vad som var värre än att han slutade andas och kräkte blod.
Fick inget bra svar på det.

Åkte hem och vilade. Daniel åkte till sin innebandyträning som vanligt, då jag kände att jag skulle klara några timmar till med Mille.

Det var vår måndag, tisdag och onsdag det!