Vår dag på akuten

Jag fick världens huvudvärk efter vår sjukhusdag igår och orkade inte blogga alls...

När vi kom till sjukhuset fick vi snabbt komma in på ett rum för att prata om varför vi kommut dit och sånt samt tempa och väga Milton.
Efter det fick vi sitta i väntrummet ett bra tag innan nästa sjuksköterska visade oss in på ett nytt rum.
Milton var vid gott mod och lekte med det han kom över.

En läkare kom in och lyssna på lungor, tittade i öron och hals och kände på magen.
Hon sa att han var mycket rosslig och att slemmet satt mycket hårt. Hon sa att hon ville att en lungspecialist lyssnade på honom. I väntan på den läkaren hann jag tänka ganska mycket på vad det kunde vara med tanke på att första läkaren inte ville ta eget beslut utan ville ha en second opinion. Hon nämnde astma i förbifarten och det önskar jag ingen.

Lungspecialisten kom och lyssnade och bekräftade mest det som första läkaren sagt, att han var slemmig...
Sen var det flera turer fram och tillbaka för läkarna då dem pratade med mig och pratade med varandra. Astma och krupp pratades det om.

Till slut kom de i alla fall fram till att det är krupp han har (vilket innebär skällande hosta, andningssvårigheter särskilt vid inandning samt orolighet och heshet). Astma kunde de utesluta då Milton inte piper i utandningen utan det är inandningen han har problem med.
Han fick inhalera adrenalin i två omgångar. Första omgången gick jättebra. Men som ni ser nedan så däckade Milton helt och när han skulle få andra dosen fick vi väcka honom och han blev vansinnig, men det gick.

Adrenalinen hjälpte inte, vilket om jag förstod det rätt bekräftade deras tankar om krupp ännu mer. Det pratades om ifall han skulle få kortison men de ville avvakta.
Vi fick papper med råd hur vi ska göra när han får kruppanfall.

Vi ska nu få en remiss till Backa Barnmedicin för uppföljning av kruppen samt vill dem utesluta förkylningsastma och så ska han göra allergitest då läkaren såg hans prickar på rygg och mage när hon undersökte honom.

Vi blev hemskickade och jag var glad och lättad över att jag åkte dit. Känns bra nu att ha kött på benen, veta vad det är han har och kunna hjälpa honom på bästa sätt!!

Till min fasa upptäckte jag dock att jag glömt hans mat hemma på köksbänken. Fick köpa en jordgubbsyoggi på pressbyrån. Jag trodde att Mille skulle tycka det var lyxigt men han var inte särskilt begeistrad :P

På bussen smällde värsta huvudvärken på mig. Antagligen släppte all stress och oro. Tusen tack till Milton som somnade när vi kom hem så att jag också kunde sova!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0