5kilokärlek

"Åh, här kommer alla känslorna på en och samma gång!" /Per Gessle

 

Så har det varit senaste dagarna här. Jag vet inte var jag ska börja och hur mycket jag orkar skriva, men en liten uppdatering kommer nu och sen kan jag fortsätta blogga som vanligt. Jag är så trött att det svider i ögonen på mig så jag ser fram emot att slänga mig på soffan och bara vara... Daniel ligger just nu och sover med Milton. Han somnar nästan varje kväll han nattar :)

 

Men iallafall. There was a boy. Was. Ingen jag träffat mer än några gånger när jag varit på familjesemestrar med min väns familj. Lalandia, seglingar osv. Men jag har några kompisar som träffat honom mer än så. Mycket mer.

Fick veta för kanske ett år sen att han fått cancer. Jättehemskt men jag tänkte och tog för givet att han skulle fighta sig igenom det. Det är så jag ser på cancer i vår nutid, man blir botad i de allra flesta fall.

I våras fick jag veta att han kanske inte skulle leva mer än ett halvår till. Tiden gick och sex månader passerade, jag tänkte att jag haft rätt att han fightat sönder sjukdomen.

Plötsligt, i onsdags på hans facebook, ramlade det in "Vila i frid"-kommentarer. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle påverkas av det.

Jag kände ju inte honom, vi hade inte träffats på många år. Men jag reagerade hårt på detta. Inte bara för att just denna person dött utan det började cirkulera så mycket tankar om livet och att jag kanske slarvar bort många dagar i mitt liv som jag skulle kunna göra minnesvärda. Alla onödiga småbråk med Daniel, alla duster med Milton, all tid jag lägger på tråkig städning istället för att alltid hålla ordning. Jisses vad mycket tankar.

Och givetvis känner jag med hans familj, vänner och bekanta. Jag hade vänner som grät. Och i onsdagskväll, till min förvåning, trillade massor av tårar ner för mina kinder. Det kändes som att marken släppte och jag inte kunna hålla inne känslorna.

Han var lika gammal som mig, vilket fick mig att inse att livet inte är för evigt, det är inte för givet! Ta vara på alla dagar och krama om era kära en extra gång!

 

Jag kommer nog ha detta i åtanke ett litet tag framöver. Skita i småproblemen. Försöka se något positivt i allt jag gör. Försöka visa min kärlek mer. Det finns så många jag tycker mycket om. Familjen (då räknar jag med både sambo och barn, mamma, pappa och bror med sambo), släkt och vänner. Jag tycker om alla så mycket, men är förbannat dålig på att visa det. Jag har aldrig varit bra på att visa den typ av känslor. Men jag tror att de vet det ändå, jag visar det på annat sätt! ♥

 

Tyngden i kroppen har hängt i flera dagar nu. I samband med alla känslor har vi haft plikten på dagis vilket inneburit att vi varit där varje eftermiddag och lekt med barnen och sen städat upp och stängt för dagen. Idag fick jag vara där mellan 8-17 då en personal var borta. Milton har varit på dagis 9.30-17.15 varje dag hela veckan. Familjen trött.

 

Nu väntar en lugn helg hoppas jag. Träning, bakning, vänner. Men ingen stress eller en massa måsten. Skönt.

 

Nu ska jag lägga mig i soffan för nu kom Daniel upp :) Godkväll ♥