Mammaångest
En trotsig liten tuffing slocknade på mindre än en minut nyss här bredvid mig. Och klockan är inte ens 11. Fast så blir det väl när man vaknar kl 6. Hej sovmorgon!!!
Mammaångesten sköljde nyss över mig. Direkt efter jobb imorgon ska vi på dietistmöte inför Miltons nya kost. Efter det hämta honom på dagis och hem och käka innan jag ska ägna hela kvällen åt styrelsemöte på dagis.
På tisdagen åker jag till jobb innan Milton vaknar och pga personalmöte kommer jag hem när han redan lagt sig. På onsdag lämnar jag honom på dagis kl 7 och är sen inte hemma med honom här förrän 18.30 och sen måste han i säng tidigt då han ska gå 7-17 på torsdagen.
På fredagen är jag inte hemma förrän 17.
Så nästa gång jag på riktigt kan umgås med honom, när det inte bara ska ätas middag och nattas är på lördag, om 6 dagar. Och på tisdag får jag inte träffa honom överhuvudtaget.
Mammahjärtat brister faktiskt :(
Det känns inte rätt och det är inte alls så här jag egentligen vill ha det.
Olyckligt med tre möten samma vecka. Och jag vet att mars månad blir bättre. Men ändå. Jag kan se framåt, men Milton lever bara i nuet! Svårt att förklara för honom att det blir bättre!
Hans enorma närhetsbehov nu känns ju som ett tecken på att han behöver oss mycket just nu!
När han vaknar ska vi gå ut en runda! Det gillar han nog :)
