Svajande blodsocker
Morgonen var lugn. Tuva sov vidare när jag gick upp. Jag passade på att sy lite när Milton tittade på tv. Tuva vaknade och blev lagd i babygymmet. En av de första gångerna och det roade henne :)
Men när jag sen skulle hänga upp tvätten var det som på given signal som båda barnens blodsocker svajade till i en tornado av hunger. Herreminjisses :O Tuva skrek som aldrig förr, Milton blev förbannad på en simring (!) och stackars jag hängde tvätten i panik.
Men när jag sen skulle hänga upp tvätten var det som på given signal som båda barnens blodsocker svajade till i en tornado av hunger. Herreminjisses :O Tuva skrek som aldrig förr, Milton blev förbannad på en simring (!) och stackars jag hängde tvätten i panik.
Och lika fort som det blev panik, lika fort kom lugnet när macka och flaska kom in i munnarna! Puh, vilken pärs.
Milton har aldrig förr varit påverkad av hunger, snarare tvärtom aldrig sagt att han är hungrig och kunnat klara sig många timmar. Men nu sen några veckor tillbaka ser vi ett annat mönster. Det kanske inte BARA är trots ändå, utan att han börjat påverkas av svajande blodsocker. Jag kan ju inte påstå (och Daniel kan skriva under på) att jag är så himla bra på att vara hungrig :| Milton beter sig precis som mig nu vid hunger och det känns skönt att ha "kommit på" det för då kan vi lösa problem mycket snabbare. När vi trott att det varit trots har vi ju tagit fighten och är det då hunger gör det ju saken hundra gånger värre.
Kanske får jag sytt klart det jag påbörjat, Tuva börjar klaga. Hon vill mest vara i famn just nu vilket gör att det inte är direkt effektivt här hemma med allt som ska fixas. Men vi för göra det bästa vi kan :)
Kommentarer
Trackback
