Krupphistoria

Första gångerna Milton hade krupp blev vi nog alla väldigt rädda. Andnöd och hemsk hosta. Blev givetvis akuten några gånger där i början. Han var ju bara bebis då. 
Sen vande vi oss och kunde dämpa anfallen med lugn här hemma. Även Milton vande sig och vi har en video på honom när han ligger och skojar och skrattar med krupphosta, låter ganska kul. 

När han var 3 fick vi åka in akut vid ett tillfälle då inget vi gjorde hjälpte. Det var en chockad men lycklig kille som fick en isglass av en sjuksköterska kl 4 på natten ;P kyla hjälper mot krupp. 

Förra våren hade han krupp i dagarna tre. 
Och i höstas och i januari. Och nu är vi där igen. Jag och Daniel tar det "med ro". Det är ju inte kul men vi stressar inte upp oss längre. Milton däremot, han minns ju inte alla kruppanfall han hade innan han fyllde 3 och har inte alls samma vana och lugn i det här. Så han blir ju lite rädd. 
Han vaknade innan och grät. Jag har hört honom krupphosta inatt men inte gjort något då han sovit. 
Nu ligger han bredvid mig och väser, tungandas och hostar. Jag hoppas det har brutit ut nu och blir bättre under dagen så han slipper det mer. Ju äldre han blivit, ju längre är krupp"anfallen". När han var liten var de mycket kortare men galet mycket mer intensiva. 

Det blir såklart en vilodag till hemma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0