Det är tur hon ler...

Ja, kvällen blev väl inte helt vad jag hoppats på. Jag fick mig en dusch, nattningen med Milton gick väldigt smidigt och nog fick jag mat i magen men kanske inte så mycket och av det jag helst velat ha och kanske hade det varit enklare att både fixa mat och äta utan Tuva i bärselen. 
Hon har inte kunnat ligga själv många sekundrar. Vaknat, varit ledsen och orolig. Jag vet inte riktigt varför. Mat har hjälpt för stunden men jag kan ju inte ge henne hur mycket som helst känns det som. 
När jag väl hade gjort min mat vaggandes på henne samt hängt tvätt och värmt mat till henne under gallskrik, DÅ somnade hon. 

Meeeen hon vaknade igen, inte skulle det vara så enkelt. Sen har hon legat på mig resten av kvällen. Inte en pinal har jag fått städat upp. Fick under stress och skrik diskat upp flaskorna och förberett för nattens matningar. 

Nu ligger hon här breve och sover. Men oroligt. Har flaskan i munnen och vaknar på sekunden om den åker ur. Får hoppas hon kan slappna av mer inför natten. 

Tur i såna här lägen att hon faktiskt börjat le mot oss och då smälter man ju tusenfalt. Idag fick jag det största leendet av henne :D

Nu är vi glada att pappan i huset ska vara ledig några dagar. Hon kanske saknar honom, kan de göra det? Hon brukar ju ligga på honom i soffan på kvällarna!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0