Kvällspromenad

Mysig kvällspromenad i solen!

När vi nästan var hemma hittade vi en storgråtande panikslagen liten tjej, runt 7 år. Hon hittade inte sin pappa. Usch vad jag led med henne även om jag visste att allt skulle bli bra. Hon var så rädd. Vi gjorde inte mer än stå stilla och jag pratade med henne. Jag antog att pappan gick runt och letade efter henne med så bara dumt att gå om varandra. Till slut kom han en bit från oss och skrek hennes namn och hon sprang till honom! Slutet gott, allting gott! 

Nu har Milton somnat och jag och Tuva sitter i soffan. Får se om jag får mer gjort idag eller fastnar här :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0