Ambulansfärd
Idag har varit en annorlunda dag för mig och Milton... Mest för mig, han är lyckligt ovetandes om allt :)
Hans andning har sedan födseln varit rosslig och emellanåt ansträngd. Inget vi tänkt jättemycket på men vid ett läkarbesök förra veckan påpekade läkarens hans rossliga andning och sa att vi måste kolla upp det igen om det fortsätter/blir värre.
Igår var det värre och vi tempade även honom då han var plaskåt av svett. Men vår tempmätare var helt knäpp och visade olika resultat. Allt mellan 37,3 och 38,6. Vi valde att avvakta.
Idag var han fortfarande konstig i andningen och då jag inte ville vänta ända till vårt nästa bvc-besök innan det kollades upp så ringde jag sjukvårdsupllysningen och frågade vad jag skulle göra. Hon ställde massor med frågor och bad sen mig räkna hur många andetag han tog på en minut. Jag kunde inte räkna dem eftersom han andades så snabbt. Då bad hon att få lyssna på honom via telefonen. När hon gjort det sa hon att hon skickar en ambulans.
Hon sa att jag skulle hålla mig lugn. Hur lugn blir man av att få höra att en ambulans är skickad? Jag var beredd på att åka upp till sjukhuset, men då med buss. Inte med ambulans :O
Mille i väntan på ambulansen
Personalen lyssnade på hans lungor och kollade så han syresatte sig bra, vilket han gjorde. Men dem tyckte också att det kändes bäst att kolla upp det med en läkare på Östra för att utesluta att något var fel.
I ambulansen
Vi blev snabbt omhändertagna inne på sjukhuset och de lyssnade återigen på hans lungor. Men lungorna verkar fina säger dem och det dem sa var att det är brosket i halsen som inte är riktigt utvecklat om jag fattade det rätt. Det ska iallafall bli bättre och växa bort med tiden, så vi får stå ut med hans rosslighet ett tag till...
Skönt iallafall att lungorna ser fina ut!
För övrigt hade han ökat ännu mer i vikt, så nu väger han 5770 g ;)
Efter att vi kommit hem har han haft jättesvårt att komma till ro. Jag lyckades dock för 10 minuter sen att få honom att somna, han är jättetrött men blir förbannad av att somna. Stort problem :P Han blir ju jätteövertrött av det. Moment 22.
Säg den lycka som varar länge - nu vaknade han :P
Hans andning har sedan födseln varit rosslig och emellanåt ansträngd. Inget vi tänkt jättemycket på men vid ett läkarbesök förra veckan påpekade läkarens hans rossliga andning och sa att vi måste kolla upp det igen om det fortsätter/blir värre.
Igår var det värre och vi tempade även honom då han var plaskåt av svett. Men vår tempmätare var helt knäpp och visade olika resultat. Allt mellan 37,3 och 38,6. Vi valde att avvakta.
Idag var han fortfarande konstig i andningen och då jag inte ville vänta ända till vårt nästa bvc-besök innan det kollades upp så ringde jag sjukvårdsupllysningen och frågade vad jag skulle göra. Hon ställde massor med frågor och bad sen mig räkna hur många andetag han tog på en minut. Jag kunde inte räkna dem eftersom han andades så snabbt. Då bad hon att få lyssna på honom via telefonen. När hon gjort det sa hon att hon skickar en ambulans.
Hon sa att jag skulle hålla mig lugn. Hur lugn blir man av att få höra att en ambulans är skickad? Jag var beredd på att åka upp till sjukhuset, men då med buss. Inte med ambulans :O
Mille i väntan på ambulansen
Personalen lyssnade på hans lungor och kollade så han syresatte sig bra, vilket han gjorde. Men dem tyckte också att det kändes bäst att kolla upp det med en läkare på Östra för att utesluta att något var fel.
I ambulansen
Vi blev snabbt omhändertagna inne på sjukhuset och de lyssnade återigen på hans lungor. Men lungorna verkar fina säger dem och det dem sa var att det är brosket i halsen som inte är riktigt utvecklat om jag fattade det rätt. Det ska iallafall bli bättre och växa bort med tiden, så vi får stå ut med hans rosslighet ett tag till...
Skönt iallafall att lungorna ser fina ut!
För övrigt hade han ökat ännu mer i vikt, så nu väger han 5770 g ;)
Efter att vi kommit hem har han haft jättesvårt att komma till ro. Jag lyckades dock för 10 minuter sen att få honom att somna, han är jättetrött men blir förbannad av att somna. Stort problem :P Han blir ju jätteövertrött av det. Moment 22.
Säg den lycka som varar länge - nu vaknade han :P
Kommentarer
Trackback
