Värsta morgonen!

Har haft en av de  värsta händelserna i mitt liv idag. Låter nog inte så när man läser men jag tror att min kära sambo kan intyga att det var hemskt!

Vaknade 4.30 av att jag hade ont i magen och kände mig allmänt jättekonstig. Jag som är varm som en grillad gris nuförtiden frös under täcket osv. Messade Daniel så att han skulle veta, jag visste ju inte om det var förlossning eller nått på G.

När han kom hem hade jag redan gråtit av smärta flera gånger, jag har aldrig någonsin haft så sjukt ont i magen. och han som alltid är den lugna typen när det gäller sånt här och helst vill sova när han kommer hem - han stannade uppe och servade vatten och samarin och fanns där för att se vad som hjälpte...

Jag trodde helt ärligt att detta var förlossningen som startat, så jag var faktiskt en smula glad inombords också, mitt i allt. kändes döskumt.

Men eftersom detta var en ihållande smärta och inte återkommande (förvärkar) så fick man ju inse att detta kunde vara nått annat. Jag låg verkligen och vände och vred, det var fruktansvärt. Inte blev det bättre av att lillen låg och tryckte överallt också. Speciellt uppåt mot magsäcken där det gjorde som allra mest ont.

Till slut drog Daniel på sig jeansen och sa att vi skulle in till akuten... Hur rädd blir man inte då när han säger det? :O

Men jag somnade till slut, sov en kvart och vaknade sen med dessa smärtor igen. Stark illamående var jag också och hade hinken tätt intill mig i sängen och sen överallt vart jag än gick.... Slutade med att jag låg och spydde på toaletten...

Efter många om och men, där jag inte visste ut eller in, hur jag skulle sitta eller stå så somnade jag i soffan efter att ha tagit en alvedon.

Vaknade några timmar senare och nu känner jag mig hyffsat bra igen, bara väldigt hungrig. Vafan hände imorse liksom?

Och vad vågar jag äta nu så att inte magen totalvägrar igen? Jag är ju helt tom i magen. Mjölk, bröd (förutom vitt) och grönsaker/frukt ska inte vara bra läste jag. Men dem gav inga exempel på vad jag bör starta med tror jag.
Kanske var det vinterkräksjukan, men märkligt att det redan är över isåfall. Eller så är jag bara lycklig ovetandes fortfarande för att alvedonen fortfarande hjälper. Vi får la se!
Vi skulle på kalas idag, men det blir inget kalas för min del. Daniel ska ändå jobba så vi skulle bara hinna dit en dryg timme. Men jag behöver ju inte komma dit och smitta ner alla...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0