5kilokärlek

Som sagt så blev ju inte förrgårdagen vad jag tänkt mig. Vi höll på att göra ve oss, då Melinda och Ludvig skulle hämta upp oss klockan tio. Vi skulle på barnloppis!

Milton satt, som så många gånger förr, och lekte med grinden in till köket. Öppna, stänga, öppna, stänga. Så kan han hålla på länge :P Spännande det där...

Jag var inte många meter ifrån honom, men han satt bakom byrån från mig sett så jag såg inte honom. Plötsligt hör jag ett jävla kras. Förstår att det är glas som splittrats, men jag fattar inte alls varifrån. Att en fönsterruta krossats eller att något glidit ner från diskstället var nog första tankarna.

Men sen kom det där skriket från Milton som jag så önskade inte skulle komma. Han gallskrek och jag sprang ut till honom. Då har han fått tag på sladden till vår lampa som stått på byrån, och dragit ner lampan mot sig.

Han satt mitt i allt och bara skakade och skrek. Jag tog försiktigt upp honom men ville snabbt kolla över honom så att det inte satt fast glas någonstans innan jag bar upp honom i famnen. Hittade inga glasbitar på honom, men däremot såg jag att han blödde näsblod.

(Tro inte att jag fotade honom det första jag gjorde, han hade för ont för att jag skulle ta bort blodet så det fick sitta kvar till han var lugn. Fotona tog jag mest för att visa Daniel)


Mitt i chocken så trodde jag att han fått näsblod av rädsla. Jag ringde Daniel för att bara ha någon att prata med. Jag letade samtidigt efter eventuella sår i hans huvud men sa att det inte syntes något. När jag sen tittar i ansiktet så har näsan börjat svullna upp och blivit röd. Stackarn hade fått lampan rakt i ansiktet :( Åååh jag mådde så dåligt!

Ganska snart efter olyckan blev Milton jättetrött och ville sova. Men då han faktiskt slagit huvudet tyckte jag det kändes sådär att låta honom somna, men Daniel lugnade mig med att det nog inte alls var någon hjärnskakning. Mille fick sova i soffan och jag satt breve honom hela tiden!


Melinda och ludvig kom när Mille sovit klart och vi bestämde oss för att ge killarna mat och se hur Mille mådde. Då han inte visade några tecken på att må dåligt så åkte vi iväg på barnloppisen. Dock flera timmar senare än tänkt från början.



Lampan när den låg kvar i hallen.



En kul bild på killarna. Milton ser ut som en jätte och Ludvig som en liten plutt :P Han har nog tryckt på en spik och sagt tjillevippen :)


På kvällen fick Milton två bollar och när vi åkte till hans farmor och farfar fick han smaka på glass vilket var jättegott! Jag fjäskade som fan för min lille pojk hela dagen! En massa fina kläder fick han på barnloppisen och tonvis med pussar och kramar.
Först vid nattningen fick vi ta bort det sista blodet ur näsan.

Mille i en av de nya tröjorna han fick ;) Jag köpte den mest för att glädja Daniel haha!


Nu har det gått två dagar sen han drog ner lampan. Han har ett blåmärke på näsan men verkar inte ha ont.

Däremot sitter min ångest i. Jag vet att jag inte ska lägga skulden på mig själv, men att höra det kraset, sen hans förtvivlade skrik och se han ha så ont, det är inget man bara viftar bort. Jag är glad att det blev så bra som det blev och att han inte har ont mer iallafall!