Andas!
Jag har sagt det förr och säger det igen, det är jobbigt att varje dag i omgångar behöva tänka på hur Milton andas. Han är nog bättre nuförtiden (eller har vi vant oss) än när han var mindre, men det blir så segt och påfrestande när det håller på. Sen dag 1 har han haft problem och det har varit fram och tillbaka till akuten och barnmedicin. Just nu utreds Milton för mjölkallergi (och då även allergiastma) också vilket betyder att vi har tagit bort alla livsmedel med mjölk, laktos, skummjölkspulver osv ur hans kost. Meckigt men absolut nödvändigt och värt det när vi får resultat. Vi hoppas såklart att han tål mjölk.
Att han har förkylningsastma är ju inget tvivel tyvärr :/ KANSKE att det blivit bättre nu än förr, han får inte riktigt samma trånga luftrör och lika mycket indragningar. Men han blir andfådd och väldigt rosslig och vi maxar båda mediciner i omgångar :(
Nu är vi ju dessutom i den situation att vi inte bara har oss själv att lita på när det gäller bedömning av hans tillstånd utan vi ska lämna över det till dagispersonalen. Inte alltid det lättaste tycker jag. Inget ont om dem, men det är vi som kan Milton bäst. Och han har ju inte stående medicin utan den pendlar efter hur han mår, så det gäller att kunna avgöra.
Att jag tänker på detta just nu är för att jag för en stund sen låg bredvid en rosslande liten kille och tyckte så synd om honom. Man ligger där och ber honom hosta och han gör det på kommando halvvägs in i sömnen. Andas med munnen måste han också göra då det helt enkelt kommer för lite luft in via näsan.
Fick bulla upp honom med kuddar och då somnade han faktiskt direkt. Imorgon är han hemma med Daniel. Läkarbesök också för uppföljning. Känns skönt faktiskt för då kan hon passa på att lyssna på honom ordentligt.
Nu innan jag hann skriva klart kom lillgossen upp till mig i soffan. Samtidigt kom Daniel hem från träningen. Nya doser airomir mot slemmet och så håller vi tummarna för en bra natt!!
