5kilokärlek

Det började för näsan 3 veckor sen då jag såklart började bli förkyld efter att ha haft hand om Miltons influensa samt förkylda barn på jobb... Jag var förkyld i några dagar innan jag på söndagen för två veckor sen åkte på bihåleinflammation. Inte förvånande men jag hade gjort allt i min makt för att slippa så det kändes extra tungt. Var på vårdcentralen på måndagen och fick Kåvepenin. Var hemma måndag-onsdag och kände att jag blev lite bättre. Jobbade på torsdagen men det var jäkligt tungt i kroppen. Åkte hem och däckade igen. På lördagen (då när vi åt hjärteplättar i skogen) åkte jag på ny huvudvärk men försökte hålla ut. Men på söndagen fick jag dra med Milton till jourakuten och fick utskrivet Doxyferm som är ett bredspektraantibiotika.

På eftermiddagen när Daniel vaknat skulle vi åka och hämta ut nya medicinen men det var den värsta eftermiddagen i mitt liv nästan.... Jag trodde jag skulle svimma av smärta och satt och höll händerna på varsen sida om huvudet och tryckte för det kändes på riktigt som att huvudet skulle spricka... Fruktansvärt!!!

Veckan kom och jag låg kvar hemma... Det skulle ta max tre dygn innan nya antibiotikan skulle hjälpa och efter tre dygn tog den faktiskt fart... På onsdagen kände jag mig faktiskt bättre.. Under hela denna period har jag varje dag försökt vara uppe en liten stund och gärna komit ut en runda. Det har inte gått varje dag men nästan alla... Man blir lite piggare av lite frisk luft eller att bara få åka en liten runda med bilen...

Ja som sagt, lite bättre på onsdagen... Men sen på torsdagen... Jag blev så jävla yr när jag satte mig ner så jag var helt säker på att jag skulle svimma... Jag mådde som bäst då jag var uppe och gick rakt och sakta. Satte jag mig ner så snurrade allt...

Ringde 1177 som ville ha mig direkt upp till sjukhuset, inte till jourakuten. Men jag var så trött och rädd så jag åkte hellre till jourakuten först. Närmre och mindre väntetid. 

Fick gå runt i korridoren där hela tiden och höll på att svimma en gång. Fan vad rädd jag var, sällan varit så rädd. Och som Daniel sa, jag blir alltid lite yr vid rädsla, så detta bara spädde på det hela tusenfalt!

Läkaren var väldigt bra, lyssnade och gjorde tester. Inte så stressat som det kan vara. Mitt blodtryck var 100/80, lågt men helt okej. Hon trodde att jag hade virus på balansnerven och ville att jag fick en tid hos sjukgymast dagen efter...

Vilket jag fick... På fredagsmorgonenfick jag en tid hos en ännu bättre sjukgymnast. Oj vad de lyssnar och bryr sig när man är yr. Hon gjorde flera tester och vi kunde ju såklart båda konstatera att jag var pretty dizzy!! Hela världen kom i spinn några gånger... Däremot trodde hon inte att det var virus på balansnerven utan ville att jag skulle upp till öron-näsa-hals-akuten. Ringde dit men fick veta att då måste jag tillbaka till jourakuten för att få remiss. Där bröt jag ihop. Tårarna sprutade! Yr som fan, huvudvärk och allmänt matt och trött kändes det som ett jävla ekorrhjul... Daniel var vid detta tillfälle ocksåp ganska arg på situationen, det är inte så lätt att stå bredvid den som mår dåligt heller... Så han tog saken i egna händer och körde upp mig till min vårdcentral. Jag förklarade mitt läge och fick en tid samma eftermiddag!

Kom till samma läkare som två veckor tidigare, han jag fick Kåvepenin av. Han lyssnade mer än nånsin och ställde frågor och ritade en fin teckning av ett öra. Han mätte mitt blodtryck två-tre gånger innan han förvånat konstaterade att det faktiskt var 90/60. Det är riktigt lågt. Hb var normalt dock.

När jag skulle sätta mig ner igen på stolen kom världen i spinn igen, han tyckte jag var konstig som blev mer yr när jag satte mig än när jag reste mig :P

Han kunde inte ge mig några tydliga svar men skickade mig på bihåleröntgen. Vi åkte direkt dit och jag fick komma in efter bara 15 minuter. Röntgen gick snabbt men såklart blev jag skityr när jag satte mig på britsen. Höll nästan på att svimma igen!

Sen åkte vi äntligen hem för vila. Jag började såklart läsa om yrsel och sånt. Och jag vet att det inte är bra att googla, MEN, i detta läget var det kanske rentav livsavgörande. Börjar kolla upp de mediciner jag tilldelats och när jag kommer till Rinexin så blir jag nästan chockad. Den är alltså sedan 2005 förbjuden i både USA och Ryssland då den ger så allvarliga biverkningar. En ganska vanlig och fruktansvärd biverkning är hjärnblödning, och den mest drabbade gruppen var unga kvinnor. Jag fortsatte min läsning och vart jag än kom fanns varningar. Jag kan säga att jag tagit min sista Rinexintablett. Om yrseln kom av den kan jag absolut inte svara på Det faktum att jag sen jag började bli förkyld för tre veckor sen tagit 2 om dagen skrämmer mig. Om det nu var den som orsakade min yrsel är jag glad att jag slutade i tid och inte ingår i statistiken för hjärnblödningar... När Daniel körde mig till jourakuten i torsdags med den värsta yrseln var det tyvärr inte utan en tanke (från oss båda) på både hjärntumör och hjärnblödning. Jag hoppas de  dock är helt uteslutet även om läkaren sa att han aldrig kunde utesluta helt... Men jag tror och antar att det skulle dragit igång mer undersökningar än vad som gjorts så jag försöker att sluta tänka på det...

I helgen var jag uppe och ute lite mer än jag kunnat de senaste veckorna men jag är tung och trött i kroppen. Jag är pigg i huvudet och vill gärna göra saker men kroppen sätter emot. Jag har även svårt att fokusera blicken. Vet inte varför men jag har fått så förr efter migrän också, kanske hjärnan och ögonen också är trötta.

Min läkare ska ringa upp om en timme och då ska vi prata lite om hur jag mår nu samt när jag ska tillbaka till jobb. Kanske har han fått mitt röntgenresultat också. Jag är lite nervös inför det. En del av mig vill ju såklart att det inte visar någonting. Men en del av mig vill att det visar att jag har trånga gångar mellan näsa och bihåla eller något, bara för att få en förklaring till alla mina bihåleinflammationer. Vi får se...

Nu har jag vilat några timmar och tänkte vara uppe en stund och städa sen!