5kilokärlek

Vi bor ganska centralt i Göteborg. Mycket trafik är det mest negativa här. Det är liksom aldrig lugnt. Stressande. Mycket ljud från gården vilket kan vara mysigt. Men det bor några barn här som SKRIKER dagarna i ända. Inte gråter alltså utan skriker efter varandra. Det kan vara en del moppekörning och annat buller med. Och lyhört har vi och bor med en galen barnfamilj under och en brötande familj bredvid. Jag säger inte att vi är änglar men de är en kategori för sig själv familjen under. Dygnet runt. Att barnen gråter kan de säkert inte hjälpa. Men det bråkas mycket. Skitjobbigt.

Nu jobbar Daniel sin tredje 12-timmarsdag på raken. Milton får bara vara på förskolan mån-ons vilket för oss blir helt fel. Daniel är ju ledig nu mån-tis så vissa veckor hade jag gärna haft Milton där på fredagar för att helgen inte ska bli så lång själv med båda barn.
Känns som jag är lite slut på ideer vad vi kan göra utomhus i närområdet också. Asfalt asfalt. Trista lekplatser vi varit vid hundra gånger. Kan inte leka med Milton om Tuva är vaken. Kan inte ställa vagnen stilla om Tuva sover. Innebandy och fotboll säger Milton, men känns som att han säger det för att ha nått att säga. Vi behöver nya ideér. Eller nytt boende med en härlig lekpark utanför dörren. Vilken dröm! Eller liten trädgård.

Vi har fin skog en kilometer härifrån. Jättefint är det där! Men så är det det här med Tuvas avsky MIT vagn. Och min rygg kommer inte kunna bära henne i bärryggsäck varje dag. Får hoppas det blir bättre snart.

Vi får göra fler urmysiga utflykter när Daniel är ledig så vi väger upp dessa idéfattigt dagar.

Ja, men varsegod för überpositivt inlägg dådå :P