Blindtarmsinflammation

Igår (lördag) vaknade jag vid 5 med lite ont i magen. Tänkte inte så mycket mer på det då utan somnade om. När vi gått upp vid 8 kände jag mer och mer hur ont det gjorde. Högt upp i magen. Illamående var jag. 
Jag satte mig på badrumsgolvet vid 9 då jag kände att jag bara ville kräks. Milton och Tuva såg på tv. 
Sen följde typ de värsta 7 timmarna i mitt liv. Jag lämnade inte badrumsgolvet. Satte fingrarna i halsen för att spy så smärtan försvann i 2 min. Vred mig som en filmande fotbollsspelare. Ringde Daniel så att han skulle komma hem från jobb. Han kom inte hem förrän 13.30 då det var svårt att avlösa honom en lördag med kort varsel. 

Eftersom jag trodde jag fått vinterkräksjukan ville jag inte ringa någon som kunde hjälpa mig med barnen. Behöver ju inte smitta i onödan liksom. Milton, min hjälte, tog hand om sin lillasyster på ett fantastiskt sätt. Han var helt plötsligt ute i köket och bredde honungsmackor till dem. Han gav henne glass...
(null)

(null)

...och lekte med henne och tittade på tv. När hon blev trött gjorde han ersättning och försökte natta henne i sängen. Men det tyckte hon var lite för konstigt. 
Trots att Milton var orolig för mig och frågade hela tiden om jag mådde bättre så gjorde han ett så fint jobb med Tuva. (Vilket han blivit belönad med kinderägg och Pokémon-tidning)

Daniel kom hem, jag kände att jag mest ville dö. Duschade varmt och det hjälpte för tillfället. Daniel sa att han inte trodde att kräksjuka yttrade sig såhär. Vi har aldrig upplevt det så svårt att veta då. 
Till slut ville han att vi körde in till akuten men jag kom inte överhuvudtaget upp från golvet pga magont så han ringde ambulans. 
Under tiden vi väntade på ambulans somnade jag på badrumsgolvet med några handdukar som kudde. 

Spännande när ambulansen kom. Daniel fotade, inte jag 😜
(null)

När ambulansen kom var magsmärtan flyttad ner till höger i magen. De ställde lite frågor och sa att de ville att jag följde med in till Östra Sjukhuset. 

Jag fick nål i armen och de tog blodprov och så. Sen var det lite väntan. Då kom Daniel och barnen men de åkte hem igen så bestämde vi att vi hörs på sms hur det blir. Jättetråkigt att vara själv men barnen hade inget på en vuxenakut att göra. 
(null)

(null)

När läkarna vid två tillfällen på ett sadistiskt sätt slått och tryckt på magen samt kollat på proverna kom de fram till att jag troligtvis hade blindtarmsinflammation. Vilket betydde att jag skulle stanna kvar över natten. Daniel och barnen kom med lite packning till mig. 

Jag var väldigt rädd och helt rödgråten. Först smärta hela dagen, inte minsta lilla intag av mat och dryck och sen operation på det som skrämmer mig. Helt slut var jag när jag skulle börja duscha med sån speciell svamp inför operation. 

Operationen gick bra. De hittade en inflammerad blindtarm. Det blev titthålsoperation så jag har tre plåster, ett vid naveln, 1 till vänster mellan navel och ljumske och ett en bit nedanför naveln. 
(null)

Jag minns när de började söva mig och jag minns att på uppvaket kändes det som att jag skulle ramla ur sängen hela tiden. Var väl yr. Tyckte att personalen pratade och skrattade för mycket med varandra när jag låg där och tyckte synd om mig själv 😂
När jag var uppe och kissade började ett av såren blöda men det var tydligen ingen fara. De satte på ett till plåster. 

3.30 kom jag tillbaka till avdelningen igen. Sov till läkaren kom och sa att allt gått bra och att jag skulle få åka hem om några timmar. Blindtarmen hade inte brustit utan jag hade kommit in i bra tid. Skönt det. 

Jag somnade igen på förmiddagen och vaknade vid 11. Strax efter kom Daniel och barnen och hämtade mig. Slowmotion-promenad till bilen. Hemma fikade vi och pratade med Milton om gårdagen. Milton tror att jag fått bättre syn nu när jag tagit bort blindtarmen 🤣 

Klockan är nu 21.40. Jag har legat i sängen i typ 9 timmar utan att ens ändrat kroppsställning. Har tagit morfin och ska försöka upp och gå i några minuter. Det gör inte mest ont i såren i huden utan där blindtarmen suttit. Jag hoppas jag får sovit inatt. 

Men detta har varit en pärs som heter duga. Mitt senaste 1,5 dygn är helt galet. Smärtan, rädslan, oron, yrseln... Allt liksom. Helt plötsligt, så oplanerat och utan förvarning. Nu får vi bara hoppas på bra läkning utan komplikationer!

Och nog för att jag tänkt gå ner i vikt. Men så drastiskt som att operera bort kroppsdelar hade jag ju inte tänkt 😂


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0