50% :D

Så har jag då nått det magiska 50%-strecket... Häftigt... Slutspurten kvar nu ;) Haha!


  •  Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 08-May-2011
  •  Du är gravid i vecka 20+1
  •  Bebisen väger c:a 315 gram.
  •  Bebisen är c:a 22,8 cm från hjässa till fot.
  •  Du har klarat av 50% av graviditeten.
  •  Du har 138 dagar till förlossningen.
  •  Din första trimester varar från 01-Aug-2010 till 30-Oct-2010
  •  Din andra trimester varar från 31-Oct-2010 till 27-Jan-2011
  •  Din tredje trimester varar från 28-Jan-2011 till 08-May-2011

    När vi var på ultraljudet så blev vårt beräknade förlossningsdatum bakåtflyttat 2 dagar. Innan var det beräknat på min brors födelsedag, nu är det istället beräknat på min kusins födelsedag. Den 14 maj fyller Daniel år och den 31 maj fyller min pappa år. Så vi har verkligen tryckt ihop släkten i maj :) Hoppas bara Tulton får en egen födelsedag!


  • - Tulton är nu stor som en marabou-chokladkaka (den stora) i både längd och vikt.
    - Jag känner rörelser i magen men inga sparkar...
    - Vi vet könet på bebisen men har ej berättat för hela släkten än :)
    - Jag har inga cravings men är sugen på salt mat (pommes, ättiksgurka, sill (??) och chips)
    - Vaknar fortfarande oftast inte på natten för att kissa *peppar peppar* ;)
    - Illamåendet dyker aldrig upp mer!!!


    För er som inte hängt med hela resan så får jag väl göra en kort uppdatering om vårt lilla liv och min graviditet!
    Jag lever med sambo Daniel i Göteborg och vi har för en vecka sen flyttat till en ny större lägenhet då vi behövde bo större då vi ska bli fler. Daniel har dottern Julia, 8 år, sen tidigare och hon kommer till oss varannan helg... Detta året infaller hennes helg på julen så vi har henne här på julafton och det är ju extra kul...



    Vi äger en segelbåt som vi var ute med 5 veckor i sommar. Supermysigt och efter en vår med noll timmar över för varandra (vi renoverade båten plus jobbade heltid) spenderade vi dygnet runt med varandra i en liten båt... Vi trodde att det skulle bli en del bråk pga detta men det var så underbart att få tiden ihop och bara göra precis vad vi själva kände för. Vi slutade hålla koll på vad det var för dag och vad klockan var... 5 veckors lugn blev det. Detta kan ni läsa om under rubriken "Semestern 2010" och "Båtprinsessan ombord" är mitt favoritinlägg under sommaren.

    En vecka efter hemkomsten plussade jag. Vi skulle få ett barn :D Fantastiskt kul... Att hålla det hemligt för alla var det svåraste jag varit med om... Men vi ville inte heller berätta för tidigt, av hänsyn till Julia som verkligen önskade sig ett syskon. Vi ville helst vänta till vecka 12 då missfallsrisken minskar mycket.
    Mina föräldrar fick dock veta redan i vecka 8. Dem bor i Skåne och skulle komma upp till oss den helgen och dagarna innan dem kom så började jag få väldigt ont i ryggen. Kunde knappt gå ibland och sätta mig/resa mig i soffan och sängen var plågsamt... Dem blev givetvis jätteglada av nyheten! :)

    Veckan därpå var vi hos barnmorskan och hon bad mig gå till sjukgymnast, fick tid samma dag och i vecka 9 fick jag konstaterat svår foglossning, aktivitetsförbud och kryckor... Skulle inte få gå i trappor, inte hjälpa till hemma alls och inte göra mer än ligga i soffan och glo på film... Just i denna period av graviditeten gjorde jag dock inte mycket annat pga ett ihärdigt illamående (mellan v.7-13 ungefär).

    Foglossningen har pendlat upp och ner, vissa veckor har jag varit helt sängliggande medan andra veckor varit humäna och jag har kunnat hänga med i verkligheten. Jag kan däremot inte gå långra sträckor eller bära någonting så styrkan i min kropp har försvunnit helt... Innan fick jag inte bära något, nu orkar jag helt enkelt inte...
    Jag behandlas med Tens mot foglossningen och det i samband med vila hjälper.

    Nu har jag lärt mig vad jag kan och inte kan göra och med ett bra samarbete med Daniel har vi hittat en nivå som passar oss... När vi ska ut och handla kör han mig till ingången och hämtar mig vid utgången och jag bär ingenting. Detta gör ju att vi kan hitta på saker utan att påfresta min kropp för mycket! Jag har även lärt mig hur jag ska resa mig och sätta mig för att avlasta ryggen och nu kan jag läsa av kroppen när den säger till... Så trots att smärtan finns kvar så har jag lärt mig hur jag ska leva med den och det känns skönt...

    Illamåendet försvann lyckligtvis i vecka 13. Yrseln hade jag fram till vecka 15-16 ungefär. nu kan den återkomma om jag blir riktigt hungrig men det kan den ju göra vid hunger även om man inte är gravid...

    I vecka 19 var vi på ultraljud och fick se vår bebis. Det var det häftigaste jag varit med om. Att se den ligga där inne och röra sig... Obeskrivlig känsla och jag gick runt med världens leende hela dagen :)



    Efter att illamåendet gått över började jag verkligen känna mig som en människa igen. Jag orkade vara uppe och jag var sugen på att laga mat igen... Det var nog först här som jag verkligen kunde börja känna glädje över vårt kommande barn...

    Pga av foglossningen och kryckhoppning så har kroppen sagt till på flera andra sätt... Tidigt i kryckhoppandet började jag få ont i handlederna. Inget vi brydde oss om då eftersom vi tyckte det var normalt då man aldrig hoppat på kryckor förut... Nu har det visat sig att den värk jag nu fått i min högra hand antagligen är karpaltunnelsyndrom. Då ska man försöka hålla handleden så rak som möjligt och jag sover därför med en skena på handen... Detta verkar redan hjälpa och jag är superglad om vi kan hindra detta från att bli värre... Jag har problem med att gå så händerna är det jag vill ha för att kunna leva någorlunda normalt ändå... :)

    Nu är jag lycklig varje dag över den bebis vi kommer ha i vår famn om 20 veckor... Det är en svår graviditet, men det är värt det i slutändan! Har fått frågan om jag verkligen vill ha fler barn efter detta... Jag har svarat lite olika beroende på dagshumör, men i slutändan så blir svaret ändå att - ja det vill jag!
    Jag vill ha minst ett barn till, men det får dröja några år tills jag byggt upp min kropp igen och är beredd på detta. Nästa graviditet behöver inte bli likadan men vi kommer ju alltid ha det i baktanke...


    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0