Aura!

Kvällen var först som vanligt igår, jag rockade rockring och såg på teve och gick sen och la mig. La mig på spikmattan en stund, älskar den :)
Tänkte att jag skulle skicka nattmess till Daniel men till min stora förvåning, och förskräckelse, kunde jag inte se vad jag skrev. Bokstäverna till vänster försvann helt.
Om jag fokuserade på en bokstav på "tangentbordet" så försvann övriga, jag kunde inte alls urskilja dem i ögonvrån.
Ett zickzak-mönster i neon i fina färger följde mig i synfältet hela tiden. Hade det inte varit för att jag tappade synen och blev lite rädd så hade jag nog tyckt att det där mönstret var riktigt coolt :P Men jag kunde inte riktigt tänka så igår.
 
Helt omöjligt att få till just det synfältet jag hade igår, men detta är det närmsta jag kunde komma. Om jag fokuserade på bokstaven R så försvann resten av bokstäverna och speciellt A och S försvann helt bakom zickzack-mönstret. Läsa ett sms gick men det blixtrade hela tiden och vissa ord kunde jag aldrig se :S
 
Jag fattade ju ganska snabbt att det mest troligt var migrän-aura. När jag gick upp för att ta en ipren såg jag ingenting till vänster, rätt läskigt. Jag förlorade uppfattningen om var mina händer befann sig bara för att jag bara kunde lokalisera med ena ögat så jag fumlade fram en tablett. Innan jag somnade började det spänna och dunka svagt i högersidan av huvudet så jag var glad att jag ändå fick en så tidig förvarning.
 
När jag vaknade någongång inatt utan huvudvärk var det en väldig lättnad. Var lite rädd att det ändå skulle bryta ut och att då vara själv med Milton är ju ingen höjdare.
 
Milton hade en mindre bra natt han med. Vaknade 4.50 (!) och det är inte en tid jag går upp. Efter en timmes vaggande (han låg som tur var still, men vaken) så somnade han. Jag messade Daniel och sa att han skulle smyga när han kom hem och det måste han verkligen ha gjort för vi märkte ingenting :) Däremot var Milton helt täpp i näsan och blev orolig i sömnen. Han är hemma med mig idag, mest för att få vila ut. Hade jag haft jobb att gå till idag hade han säkerligen varit på dagis, för han är inte att klassa som sjuk. Men om jag ändå ska vara hemma känns det dumt att lämna en trött kille.
Vi går nog snart ut på en promenad. Frisk luft blir nog bra för oss båda. Mitthuvud spänner lite fortfarande, men jag hoppas det går över för i eftermiddag när Daniel vaknat ska jag till gymmet...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0